om internet och att skriva av sig

Det är så svårt att välja forum för sitt jag. Egentligen tycker jag att status-raden på Facebook är världens bästa uppfinning, om man bara kunde slippa att visa den för 185 personer. Skunkdagboken är utmärkt för alla tänkbara ångestuttryck, men i bland vill man liksom kunna skilja på irritationer och vardagsbetraktelser. Att blogga känns aningen för pretentiöst och blir antingen bara JAG-JAG-JAG eller tråktexter med länkar till dåliga nyhetsartiklar. Varför måste det vara så svårt? Jag vill bara skriva ner vad jag gör om dagarna, så jag slipper den ständiga känslan av att inte ha någon som helst koll på vad jag gjorde eller tänkte för två år sedan. Men om man är helt ärlig i sina vardagsrapporter börjar man noja över vad som skulle kunna hända om jobb och privatliv blandades ihop lite för mycket - exempelvis om någon uppdragsgivare skulle förstå hur jäkla mycket jag tycker om att dricka öl, eller hur illa jag ibland tycker om att skriva deras texter (gäller givetvis inte era uppdrag, kära kollegor!). Att jobba med journalistik handlar ju hela tiden om att förvalta sitt namn. Hur tusan ska man kunna kombinera sina egna narcissistiska behov med anonymitetskravet i jobbhjärnan? Jag har dock antagligen, efter 10 år på internet, redan pajat alla mina chanser till att vara klanderfri i en googlesökning. Man ser till och med att jag deltagit i en danstävling i discodans i unga år. Så det är väl bara att börja fläka ut sig.