Betingad musik och ett nytt guldkorn

Det är mycket skit på nätet nu. Och på radio. Massor måste gå i repris för att det ska uppnå någon form av kvalitét. Alla dessa radiostationer som baserar och finns till bara för att trigga igång gamla minnen. Betingade låtar känns där det är som känsligast.
Det värsta med betingade låtar är att det ofta inte är bra. Det är ofta dom oönskat dyker upp, får en att skämmas lite och triggar igång något minnesvärt.
På radion imorse körde dom Cher. Visst Sonny och Cher kan jag stå för. Och Cher i helhet. Men hennes låtar de senaste tjugo åren är inget jag vill frivilligt youtuba upp.
Men när "Believe" körde igång så dök en kväll för nästan ett decennium upp. En vansinngt rolig kväll. Jag hade ofrivilligt hamnat på en av stockholms fjäskigaste klubbar och stod och trängsel-svett-dans-juckade med stockholmseliten, prinsessor, peders och en drös glamourmodeller. Pruttfulla med blödande fötter strosade vi ett gäng, från klubben, via en efterfest, till bastun i penthouset på jobbet. En timme senare hade vi upphandlingar med ett bolag i Silicon Valley. Bakis som djur, ont överallt men grymt peppade på allt.



Och skiten på nätet då? Den lär vi få leva med. Såsmåning om ska vi nog lära oss sålla bloggbajs från bloggguld utan att behöva läsa igenom skiten i oändlighet.
Det är där min rosning av Kalendarium kommer in. Ett guldkorn har hittat mitt öga. De kliar inte, ger mig inte obehag utan bara bättre syn.
När jag läser Cornelias kolumn i Kalendarium blir jag glad. Hon iaktar och man behöver inte vara insatt eller känna henne för att förstå iaktagelserna. Det är konkret och det är uppmärksamt. mer Cornelia åt folket.

“Som alla andra är jag instinktivt rädd för att misslyckas. Det är det som driver mig att peka finger åt plattityder, en påminnelse om att världen är föränderlig och att det är okej att förändras med den. Varje felsteg ger minst ett rätt. Varje skarp kant en föraning om nåt nytt och välsvarvat. Först när all rutten jävla attityd är försakad kan man satsa på att bygga försvar. Den dubbelriktade dialogen.” (cornelia på blogg.kalendarium.se)